• God morgon, önskar er underbara en härlig Fredag, Ta till dig bara av det goda som gör din dag toppenfin. Om någon försöker tvinga på smolk i din livsbägare så är det troligtvis så att personen är missundsam och avundsjuk på att du lyser så klar att det sticker i deras ögon. Erbjud dom då ett par solglasögen eller låt det svida. Alla har ett val att må bra och bästa sättet är naturligtvis att börj…a med sig själv. Andra kommer alltid att vilja nalla på din glädje och åka snålskjuts. Om en dag försvinner ur deras liv, ja då står dom där vilsna och ensamma. Stå emot och du hjälper andra att växa i sig själv, då får du glänsa ikapp i deras solglans utan att tjyva på andra.

  Fredag den 13:e är inget undantag, snarare en förevändning som många använder för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar. Vi väljer att just denna dag fokusera på det mindre bra och blir då så uppmärksamma på allt som går fel just denna dag. Men ok, det roar och oroar flertalet av befolkningen Idag är vi ganska eniga om just detta faktum….Ett bra bevis på att vi drar till oss av det vi tror på…. Finns där mer vi kan vara eniga om i denna utsträckning? )

  
  
  
  
  
  
  Kan man leva sitt liv genom att se till sitt eget bästa, utan att trampa på någon annans tår? Nej, det kan man inte, där finns alltid genom livet någon som tycker sig bli fel bemött. Det går inte att behaga alla i sitt liv utan att själv falla offer. Och där är vi alla lika. Alla är offer på ett eller annat vis och alla är vi vinnare på någon annans bekostnad. Möjligtvis en munk som lever i fullkomlig avskildhet från annan person skulle klara det. Vi är alla personer med olika behov, det vi kan göra är att vara uppmärksam på hur vi behandlar oss själva och andra och därigenom se till att vi gör så gott vi kan. Nitlotten i livet är just att leva efter att behaga alla runt dig, du blir fullkomligt dränerad och kommer att stå tom. Sedan för att fylla på dig själv söker du dig till andra som i ditt tycke bara ska finnas och fylla på dig annars blir du olycklig. Gör det bästa du kan i ditt liv för dig själv. 
  Varför sitter jag här nu och skriver om det här? Antagligen just för att jag har haft svårt att ha flera chefer i mitt liv och inte har fattat att det är ju jag som ska vara min egen chef i mitt liv. Det har alltid varit en så viktig del i mitt liv att ”passa” in och behaga. Troligtvis en ”skada” min mor gett mig en gång i tiden. Perfektionisternas mästare på utsidan och djävulens syster på insidan. Kan en människa verkligen vara så ond, ja säger jag utan att blinka. Hon använde oss barn som livboj och energikälla i sitt liv. Det skulle se så bra ut på utsidan, niga inför hennes arbetskamrater och stå tyst och bara synas och le. Varför sa hon alltid att barn ska synas men inte höras? Men bara om oss.Rädd för att bli avslöjad kanske? Vad vet jag om denna så tragiska människa som gjorde allt i sin makt för att kuva oss barn som gjorde allt för att behaga henne. Då spelar det ingen roll om man växer upp med en statusmor i en flott villa på Lidingö. Hon tyckte alltid att hon var för fin för alla och allt skulle vara så jävla perfekt. Flådigt klädd fin status, det gick inte att handla i ”vanliga” affärer inte, nej kläder från NK och Bredenbergs som fanns på den tiden. Och en annan ville bara ha ett par brallor från Puss&Kram och Gul&Blå. Fan för att behöva ha hennes utvalda kläder. Dom var liksom lite udda. Och till och med i hemmet var det vett och ettiket som gälde i hög grad. Jag menar bara för att man har en hög ställning behöver man väl inte överdriva, hur dom betedde sig på sina förbaskade representations middagar behövde dom väl inte anamma i hemmet med oss barn. Tyvärr så förstod vi inte bättre på den tiden, vi var så himla kuvade att vi gjorde allt som det krävdes för att ”passa” in i deras mönster. Samtidigt som vi barn gjorde allt för att dölja hur vi hade det.
  
  
  Läskigt men jag minns när hon dog 1990, min känsla…min vilsenhet…Vem ska styra mitt liv nu då? Herre gud, jag var ju 27 år och hade barn och ett liv själv då. Jag  jobbade 11-timmars pass på en larmcentral och hade det förhållande vis bra. Hela min värld rasade…Men det visar hur stor makt hon hade över mig. Det har ju självklart speglat hela mitt liv. Jakten på att behaga och ställa upp och viljan att se till att andra ska må bra och min ilska över orättvisor har ju varit väldigt stark och nästintill manisk. Samtidigt som jag lever med ett så stark och envis brist på självförtroende eller är det avsaknad av självkänsla. Livet har kantats av människor som utnyttjat min syn på att alla ska må bra. Hjälper jag någon så kommer där som ett brev på posten någon som känner sig trampad på. Och fulheten i det hela är en episod i mitt liv, där en väninna mådde väldigt dåligt, hon var på väg in i en läskigt djup depp. Till saken hör att en annan vän till mig var orsaken, jag ringde henne för jag stog inte ut med att se henne må så dåligt, jag bad henne ta ett papper och skriva ner, 10 bra saker och 10 mindre bra saker om personen hon kände sig skadad av. Resultatet lät inte vänta på sig, hon mådde bättre ganska snart när hon insåg att de mindre bra egenskaperna övervägde. Och som det berömda brevet kom där ett obehag som inte går att beskriva riktat mot mig. Enligt vederbörande måste jag ha sagt någonting ofördelaktigt om dom, hur kunde hon annars må så bra helt plötsligt? Självklart nekade jag till dessa anklagelser, men då fick jag höra…skitsnack Linda. Där var jag nog chef i mitt liv för första gången, dom fick tro vad dom ville och jag raderade dom ner på min stege. Deras ord visade mig tydligt vad dom kände och det var ren och skär missundsamhet till att min väninna var på väg uppåt i livet. Okey, jag kände mig jävligt orättvist behandlad, men jag bjöd på det för min respekt för dom sjönk så himla snabbt. Tänk om jag hade vågat göra så tidigare, men det är svårt att värja sig mot någon som man står i beroendeställning till, som min mor.
  Våga sprida ljus, men var rädd om ditt ljus så att andra som inte förtjänar den ställer sig och glänser i den. Kommer jag att göra om dessa misstag, ja absolut det är den personen jag är.
  
  
  
  
  Varm Kram Linda

Det här var så underbart att hitta och läsa om-

Att leva med känslig personlighet

Vi överlevde stormen och det långa elavbrottet. Tack vare min älskade brorsdotter Elin fick vi i alla fall kaffe. Vi fick åka upp till pizzerian för att få oss en matbit och hemma fick vi göra av med nästan alla ljus. Det var ändå ganska charmigt på sitt sätt. Just att veta att strömmen kommer att komma tillbaka är ju en lättnad i sig. Sedan att inte veta exakt när är en annan saga Alla skulle behöva uppleva en elfri dag och ta fram sin kreativa sida och sin dolda problemlösar aptit. Det funkar. Istället för att åka ut till torpet och hämta grillen, tog jag den enkla vägen och åkte till pizzerian. Grattis till mig att komma på den briljanta ide´n. Gud så bekvämt.

Nu ska jag göra någonting så bekvämt som att tvätta i tvättmaskin Jag är så glad över att den finns. Varmt nybryggt kaffe har jag fått i mig och ungdomarna är lyckliga över att kunna spela spel på tv:n, herre gud deras värld rasade en aning igår. Men jag tycker att dom tog det rätt bra ändå, vi spelade lite kort och gick ut för att göra lite eld så att vi kunde få lite varmt vatten till kaffe. 

Lite tråkigt var det ändå att dom ville gå och lägga sig tidigt,”för det finns inget att göra” syndromen tog tag i dom. Jag satt uppe och la patiens, det var faktiskt ganska härligt med tystnaden och enmans-tiden jag fick. 

Sänder en varm kram

Linda

I morse skjutsade jag ungdomarna till MVC i Hudiksvall, det var deras första besök och dom tyckte båda att det var ett bra besök med en massa information som dom kommer att ha nytta med sig på vägen. Dom fick även en tid för ultraljud i Februari. Det är så spännande att följa dom. Jag ser hur dom växer i sin uppgift. Är så stolt över dom och så glad för deras skull. Nu börjar planering för eget boende och planering för möbler är i full gång. Jag hoppas så att dom ska få ett eget bo så fort så som möjligt, hur kul är det att bo ”hemma” när man håller på att bilda en egen liten familj. Visst som dom sa i början, det blir bekvämt för då har man tryggheten. Det är nog just det som kan bli så fel, meningen är att dom ska bygga upp sina egna liv runt sin egna familj. Det är nu dom ska hantera och hitta sina egna vägar att lösa och ta hand om sig själva och varandra. Det är så lätt för dom nu att ropa på mig och fråga om allt mellan himmel och jord, jag finns och ska finnas vid behov. Fredrik är fortfarande sonen som bor hemma, fast han nu är på väg att bli man. Jag tror att i långa längden utvecklar han sitt vuxna jag saktare när han bor hemma. Det här är ett jättekliv i deras liv, men jag vet att dom klarar den galant. 

Från det ena till andra, igår åkte vi in till Hudiksvall och handlade lite. Till min stora förfäran stötte på en individ som jag inte sett sedan ja det måste ha varit 1995. En kvinna som jag bara inte klarar av att se. En kvinna som nekade till att hennes styvbarn, det vill säga hennes mans barn var utsatta för sexuella övergrepp av pappan. Samma kvinna som var styvmor åt min dotters pappa och som sedermera utsatte mina barn för samma groteska övergrepp. Att efter så många år få syn på denna avskyvärda kvinna Åsa Stålberg, fy och usch, det var en mardröm. I mina ögon är hon lika äcklig som sin man och min dåvarande man, då hon vägrade ta till sig fakta och bevis, inte ens när hennes egna styvbarn berättade efter att allt kommit fram ville hon tro på dom. Fy f-n vilket svek. Hon har inga som helst blodband med min dotter, men nu när vi inte har skyddad id längre så har denna hemska kvinnan sökt upp henne. Det är för jä-ligt rent utsagt. Var var hon när barnen var små? Hur mycket fanns hon för henne när Karl-Erik Stålberg dömdes till 3½ års fängelse, I Uppsala Tingsrätt för grovt sexuellt utnyttjande av barn? Vilken jä-la fräckhet. Där gick hon, mitt i Hudiksvall, fy fan. Det där är nog det enda slags folk jag skulle vilja ha skottpengar på. Jag undrar jag om hon inte var delaktig själv och därför nekar till att det förekom i hennes egen familj. Usch, jag blir så upprörd, hur fan kan man inte tro på sina egna barn vilket jä-la svek. Vilken äckligt svag person. Undrar om väninnorna hon med sig vet om denna mörka sida hon bär på. Hur står hon ut med sig själv? Jag tog kontakt med polis och sociala på en gång när jag fick reda på av min dotter vad hon blivit utsatt för. Jag hjälpte polisen att få tag på Karl-Erik Stålberg när han blivit anhållen i sin frånvaro. Han vågade inte komma hem eftersom min bror var där. Jag lyckades efter att polisen misslyckats med att få tag på honom, få honom att stanna på en plats och jag skulle möta upp honom, men polisen mötte upp honom i stället och han försökte fly från platsen, men dom prejade in honom. Så jag fick hem en bucklig bil. Polisen sa redan innan, när dom förhört mig och min dotter, att jag hade med att göra med en psykopat. Säkert för att brottet var så grovt och okänsligt. Var var Åsa Stålberg då någonstans, jo hon stack huvudet i sanden och tog avstånd från oss. 

Nog om det, den ödlan ska inte få komma åt mig mer i år. Henne får jag säkert en anledning att ställa mot väggen vid ett senare tillfälle. Och stå till svars tycker jag allt att hon kan behöva göra. Alla får vi stå för våra val, även hon.

Sänder ändå kärlek till den bleka själen hon har kvar.

Kram Linda

Snart är det jul. Jag känner att det blir en väldigt annorlunda jul. Jag trivs inte en millimeter med hur den kommer att bli. Jag får inte fira den tillsammans med dom som betyder allt i mitt liv. Jag ska fira den i en miljö som för mig är helt åt helvete rent utsagt. Jag vill bara gå min väg och göra mina egna val i livet som ger mig glädje, men jag är fast som i ett järngrepp. Jag ser ingen glädje, jag ser ingen förändring. Men jag är piskad till att vara kvar tills ungdomarna hittar sitt eget boende. Jag har aldrig vantrivits så mycket som jag gör nu. I vanliga fall brukar jag söka efter lösningar och finna dom, men inte nu. Det är som om livet glider sin väg och jag kan eller orkar inte följa med längre. 

Jag vet inte om jag orkar så mycket mer. Dagarna blir bara mer och mer frustrerande att genomhärda. Så himla sorgligt att det skulle sluta så här. 

Vad jag inte förstår är, varför har jag inte rätt till mitt eget liv, jag har gjort mitt känns det som. Sedan finns det dom dömer men som själva borde stå och fundera på varför deras barn blev en missbrukare, har det med att göra att barnet vuxet upp med en missbrukande förälder? Hur kunde denna mamman leva med en missbrukande man i närheten av sina döttrar? Jag har hört mardrömsliknande berättelser om hur denna flicka upplevt sin barndom, där hon fått det ena glåpordet efter det andra. Som t.ex, nu när du inte bor hemma längre så har din lillasyster och jag fått en närmare och bättre relation med varandra. Vad är det för mamma som gör så mot sitt eget barn, det har också kommit fram att mamman slagit henne. Det är så många funderingar som jag sitter inne med och inte kan göra någonting åt. Men jag tycker inte att det är så underligt att denna flicka till slut hamnade i träsket av missbruk, det var säkert bättre än det hon hade innan, en kärlekslös mamma som bara inte fanns annat än när hon slog eller sa fula saker.  Hudiksvall är litet så någon måste ju ha anat hur det ligger till. Som det ser ut har dom vuxna vänt henne ryggen och lagt all skuld på henne. Dom har glömt bort att det finns alltid en bakgrund till varför det blir som det blir. Men mamman har valt att det ska vara synd om henne, det är hon som är drabbad. Falsk som vatten, usch och fy. 

Jag har också många gånger gjort fel mot mina barn, vad det handlar om är att vara uppmärksam och våga be om ursäkt vid sina fel. Självklart är det ett väldigt ansvar att vara ensamstående till 100% med sina barn och man gör fel. Jag har varit ensam med mina 3 barn sedan 1995 då min dåvarande man en dag inte kunde vara en del i min familj. Det framkom att han under en flerårs tid förgripit sig sexuellt på mina barn, han blev dömd av en enig jury till 3½ års fängelse för grovt sexuellt utnyttjande av barn. Sedan dess har det varit en kamp att tillgodose och reparera barnen. Min strävan efter att dom skulle vara med i allt och avgöra stegen vi gjorde i livet blev jätte fel. Jag ser nu att resultatet blev enhälligt bland barnen att det var deras vilja som styrde allt. Min vilja att dom inte skulle behöva göra någonting som var ofördelaktigt för dom så att dom kände oro gick självklart överstyr. Dom har kunnat eller jag har nog lärt dom genom det att manipulera mig och säkert andra. Den dagen jag sagt nej till någonting har dom alltid lyckats hitta en glugg att få sin vilja igenom. Det är banne mig inte lätt att vara ensam, men det är för den sakens skull inte rätt att skylla på barnen att det skulle vara deras fel. Jag har i min svaghet och vilja gjort massa massa fel. Säkert kommer jag att göra flera fel, jag fick ingen handbok med mig hur livet skulle se ut och hur jag ensam skulle hantera alla situationer. Jag har bara kunnat göra vad jag har trott varit rätt. Nu med facit i hand kan jag se att gjort delvis rätt, jag har 3 starka barn som nu är vuxna, men jag har också 3 envisa barn som har svårt att ta ett nej. Får dom inte sin vilja igenom så rasar deras värld en smula. Och står jag inte där och sopar upp efter dom, ja då är jag orsaken. Herre gud dom är stora och självgående nu, jag känner att dom får hitta någon annan att plocka upp efter dom nu. Min stora brist var att dom behövde aldrig stå för vad dom ställer till med, jag fanns där och sopade efter dom i alla situationer. Jag har fortfarande svårigheter i att veta när jag ska överlåta ansvaret på dom själva, jag är gärna där fortfarande och erbjuder mina tjänster, men jag inser att när jag hjälper så blir det ändå fel. Jag kan ringa och ordna möten, men när den dagen kommer så struntas det i mötet. Sedan heter det, mamma skulle hjälpa mig, men hon har inte gjort det. Ibland undrar man, men som jag skrev jag är till stor del ansvarig för det hela då det är jag som ansvarat för dom helt själv, jag har ingen att skylla på.

Varm kram Linda

Nu är det riktigt länge sedan jag skrev i min blogg. Dax att ändra på det, så nu skriver jag ett par rader.

Amanda vann Idol igår, vilket jag tycker var helt rätt. Hon är så himla duktig och det är en fröjd att se henne uppträda.Fantastisk tjej. Hon är som ett litet kinderägg man blir ständigt överraskad och glad av att se henne och man vet aldrig hur ellet var det ska sluta eller vart hon tar sin tilldelade låt.

Åter igen är det +grader och den snö som kom är borta. Det regnar och är grått just nu. Men det gör ingenting, jag tycker att vi har haft en sådan tur med hela hösten och det vackra vädret som vi fått uppleva så lång tid, ändå in i December. Fantastiskt!

Jule pyntet är så gott som på plats, fattas bara en fin gran, men den väntar jag med en stund till. Mina granar på torpet är inte att tänka på, dom är liksom inte så stora och fina ännu. Sedan tycker jag att kungsgranen är den finaste, jag har haft kungsgran nästan alla år. Den barrar mindre och har lite större barr som inte gör så ont att kliva på om den får för sig att släppa ett och annat barr.

Nu önskar jag er alla en trevlig och fin Lördag.

Kram Linda

Alla har vi ett behov av att få känna tro.  Vi vill verkligen tro att allt har en mening i livet. Vi ursäktar våra misstag med att resonera, jag behövde gå igenom det där för att lära mig någonting. Visst kan det vara en sanning, men varför upprepar vi då samma mönster gång på gång? Vart är vi i så fall på väg i livet? Varför ska vi lära oss någonting av våra misstag, vad är det vi förbereder oss för? Vi är snabba på att döma människor, hon/han kommer inte att hamna i himmelen. Vad vet vi om det, vet vi ens vad det är vi säger då? Tankarna är många en dag som denna, men jag jag låser mig inte vid tanken resten av dagen, bara en snabb reflektion just nu. 

Eloise är ledig idag, lärarna har en utbildningsdag. Fredrik är illamående. Men har ett viktigt möte i stan som han ska åka in till. 

Morgontimmarna och förmiddagen är min bästa vän. Det är lugnt och behagligt. Barnen är stora ungdomar och är jätte duktiga på att vara självgående. Lite vingklippta, men det kommer att gå bra för dom, det vet jag. Älskade ungdomar, dom är så fina, helt underbara att ha runt sig. Dom är så ljuvliga och kärleksfulla mot varandra, det värmer så. Det känns som att dom verkligen har hittat hamn i sina liv.  Dom är båda så äkta med varandra och utstrålar en sådan harmoni och värme mellan sig. Tilliten är 100%, och dom ställer upp för varandra och stöttar varandra på ett sådant vackert sätt med full respekt. Fantastiskt att se. Jag är så imponerad av hur dom i detta hårda klimat som livet erbjuder ungdomar idag, ändå lyckas hålla sin kärlek och den fantastiska värme till varandra så stark.

Kram Linda

Refererar till det jag skrev i fb i morse. 

Ny dag ny vecka nya möjligheter och nya härliga utmaningar att bolla med. Dom som blir för stora just nu, kan jag hoppa över eller gå runt. Det är meningslöst att ge sig på berg när det finns småsten är ett bra uttryck. Då har man krafter kvar att hugga tag i berget vid ett senare tillfälle om man vill eller så gröper man bara bort så mycket man vill, så småningom har berget minskat i omfång och blir då mer lätthanterlig. 

Min vecka vill jag ha lugn och behaglig, tyvärr tror jag dock inte att den blir så. Omständigheter som är svåra att värja sig emot, säger annat.  Även om jag med gott mod försöker att inte bli påverkad av  personangrepp och dåliga beteenden så blir jag ändå direkt påverkad. Hans psykningar har börjat igen och det tycks som om det bara eskalerar.  Han var ute på krogen i helgen igen och han lovade att inte störa mig när han kom hem. Men det gjorde han ändå, han väckte mig trotts löfte att inte göra det. Sedan var hela Söndagen ett stort fördärv där han anklagade mig för både det ena och andra.  Enligt honom har jag en massa karlar hemma när han är på jobbet. Jag känner ju ingen här i Iggesund och dessutom tror jag att dagtid jobbar folk. Hela förra veckan var Fredrik hemma på Höstlovet. Det är så fruktansvärt förnedrande, för det går inte att värja sig mot sådant här.  Han säger att han älskar mig, men hans handlingar visar på någonting helt annat, jag är hans boxpåse när han har behov av att avreagera sig. Dom här verbala påhoppen är inte trevliga alls och faktiskt jobbiga att bära på, dom sätter rätt djupa spår, som svider en hel del. Som tur är har jag ändå rätt lätt läkt kött. Men ändå På en skala

Sorgligt att det ska vara så här, jag trodde på hans ord. Åtminstone ville jag nog väldigt gärna tro honom. Det kändes äkta då. Ja ja, inte hela världen, det är ju en ny vecka nu som kan ge mig en ny möjlighet att värdera om mina möjligheter i hur jag vill att mitt liv ska se ut. Det är ju ändå tur att det står mig fritt att välja mitt eget liv och hur innehållet ska se ut och framför allt vilka som ska ingå runt mig i mitt liv. Även om jag känner mig fastkedjad just nu. Undrens tid är inte förbi

En dag hittar jag nog nyckeln till låset och släppa mig själv fri, det är ju bara jag som kan leta efter den nyckeln och hur mycket tid jag vill lägga ner på det är ju mitt eget val. Men ibland tryter orken när man blir så dränerad av en energitjyv. 

Varm Kram Linda

Usch och fy.

Jag är så ledsen på elaka människor. Vad vinner folk på att vara elaka mot varandra? Och vad vill dom genom att kasta skit på personer dom aldrig mött eller känner? Att bara genom spörsmål från andra bilda sig en uppfattning och därmed också hålla fast vid sin vision om personer, utan att ge sig själv en chans att bilda en egen uppfattning baserad på sina egna erfarenheter av personerna dom aldrig mött. Det är vedervärdigt hur en del människor beter sig, samtidigt som det säger en hel del om sig själva.  En som jag vet är snabb på att döma andra utan ha mött personer är en fd alkoholist som gått det beryktade 12-stegs programmet men som nu är med näsan högt i skyn, en utomordentligt vedervärdig fosterhems ”förälder” som begår fruktansvärda handlingar i sina bedömningar mot barnen/ungdomarna som placeras där. Det visar hur farligt det är att missbruka alkohol under lång tid. Omdömet är inte riktigt kry hos dessa personer. Det är ganska skrämmande att kommunen håller dessa personer om ryggen och låter dom missbruka sin makt ställning. Jag vet 2 ungdomar som bott/ bor hos denna hemska person och som fått uppleva hur personen missbrukar in ställning för favör för sina egna barn. Att skämma ut inför och ställa ungdomarna mot varandra. Fruktansvärda metoder som sätter spår. Kränkande beteende. Och att sitta med barnet som är placerat och snacka skit och hitta på lögner om dennes familj och dessutom inte nog med det, prata inför de placerade om deras privata familje situation inför varandra. Det är horribelt. Runt om hör man hur fosterbarn far illa, det är så pass känt numera att kommunerna borde ställa högre krav på en utbildning hos de anställda familjehemmen och ett lättare sätt att kunna anmäla missförhållanden. 

Till alla barn som far illa i familjehem och genom kommunernas grymhet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13879506.ab

Kram Linda

En helt ny dag och en helt ny vecka,

Nu är hösten här på riktigt, det känns ganska så dubbelt. Jag älskar vintern, men bara för att det ger en härlig möjlighet att få mysa varje kväll med tända ljus. Jag älskar att ha tända ljus, det blir lite av en magisk känsla som är svår att uppnå annars. Nu kan man göra härliga långkok med härliga varma smaker som värmer gott i magtrakten och sprider sig ut i resten av kroppen. Idag ska jag göra en kålpudding, det bästa jag vet. Jag fick hem 10 kg köttfärs igår så nu ska jag ha kul och göra det jag mest tycker om, att laga mat Jag borde ha en egen restaurant med servering av husmanskost, för det är jag riktigt duktig på att laga till. All mat är i och för sig kul att tillreda och sedan sätter jag min egen prägel på det och det blir så gott. 

Nu ska jag ta mig ett varmt härligt bad så att kroppen kommer igång på riktigt. Sedan ska jag städa och påbörja matlagningen. Vilken toppendag jag ska ha.

Sänder varmaste kramar till dig.

Linda