Vaknade av att jag saknade lille Tom vid min sida, jag tittade ner bredvid sängen, där möttes jag av stora jätte pigga ögon full av bus och lycka. Ungefär som, ÄNTLIGEN vaknade hon, ska vi leka nu? Helt underbara Tom. Jag klev upp och blev fullkomligt jagad ut i köket, MAAAAT! Hahaha, ja och den lilla tippen han har till svans roterade…så himla söt. Efter sin frukost gick han till attack på en nalle som är dubbelt så stor honom själv, han släpade och drog och jobbade, till sist lyckades han släpa den till mattan under bordet där han ville att den skulle vara. Älskade lilla Tom. <3
Den här dagen kommer att bli helt fantastisk. Nu efter allt jobbande som han utfört är han lite trött och måste ta igen sig.
Igår kväll satt jag som vanligt en Måndag kväll klistrad framför tv:n och tittade på Det Okända. Det var riktigt spännande och bra. Älskar bara det där programmet. Jag vet att mamma hade mycket öppet sinne när det gällde det okända, hon hade ganska många oförklarliga upplevelser. Jag var med vid ett tillfälle och upplevde samma som henne då. Då förstod jag att hon inte bara pratade smörja. Det jag själv upplevt fick ett annat perspektiv, det blev min sanning, jag trodde att jag bara hade livlig fantasi, vilket jag också har så klart. Men en del händelser gick att förknippa med händelser som inte gick att förklara på annat sätt. Känslig har jag alltid varit, men jag trodde att jag var en överkänslig person helt enkelt. Till viss del stämmer det med. Eller ja till stor del var det så också tidigare i mitt liv, till stor nackdel många gånger. Det som bromsat mig i livet tror jag är just när människor är fega och ger sig på varandra, då blir jag den eller blev den som minsann skulle skydda, det kunde ta sig former att jag gjorde mig omöjlig och osams med många runt mig som jag igentligen tyckte mycket om, men dom fick ingen betydelse i mitt liv mer än att jag tyckte att dom var dumma. Och ofta var jag inte sen med visa det. Nu har jag tack och lov lärt mig att fnysa och låta det bara bero. Det tar för mycket energi av mig själv att det inte är värt att tycka och tänka så himla mycket. Och tänk vad skönt det är, jag har befriat mig själv från att ha alla världens beskymmer vilande på mina stackars axlar. Bättre sent än aldrig att börja leva. Nu har jag ju tid att reflektera, barnen är självgående och jag har massa massa kvallitetstid bara till mig. Så så så så underbart. Nu ska jag njuta av dagen i solen med lilla älskade Tom.
Ta vara på varje sekund och minut av dagen. Kram Linda
Dela









