Det är ju lite tråkigt när det visar sig att personer man känner och litar på visar sig vara någon helt annan, eller så är det bara så enkelt att man inte sett den sidan förut. Självklart är vi alla olika och så ska det givetvis vara. Skit tråkigt annars, inga som helst nya utmaningar Det finaste och mest rogivande är ju ändå att lära känna en ny person, man har en nyfikenhet och acceptans som annars tyvärr försvinner med tiden. Jag har lite av en tendens att tröttna ganska fort om just den biten inte infinner sig. Sedan är det naturligtvis inte så med alla personer man lär känna, en del tröttnar man aldrig på hur mycket dom än upprepar sig själva, det är ju också en slags trygghet att veta, ja men den personen är så här och det känns bra och jag trivs med den. Men att finna personer i sin närhet som bara vill gotta och grotta i andras liv för att deras eget är så jävla trist rent ut sagt, jag gillar inte riktigt det. Det känns liksom inte bra någonstans. Jag kan inte ens förmå mig att fråga dom, men du då hur har ditt liv varit, hur har du levt ditt liv? Jag skiter fullkomligt i hur deras liv sett ut, det är ju för fasen dagen och hur man mår idag som räknas, hur man kom hit har bara dom man vill dela det med, med att göra. Och vad förändras i deras liv genom att dom leker någon slags psykolog och ska tvätta sina händer i mitt svett och blod? Ge fan i min ryggsäck, ni har väl en egen som kanske behöver tvättas. Eller ni kanske vill ha min ryggsäck och bära den ett tag. Jag säger bara, ni skulle aldrig orka en dag. Så det var riktigt skönt att få ur sig detta, nu känns det bättre och nu kan jag gå vidare med min dag.

Ljus och Kärlek till er.

Kram Linda

Så sanna fina ord som jag hittade för dagen.

Idag fick jag väcka Tommen, men han var inte ett dugg intresserad av att gå ut, ändå skiner solen. Det är ett riktigt Tomväder ute. Det ska bli riktigt gulligt väder idag och jag tänker passa på att vara ute så mycket jag bara kan. Kanske det blir en sväng ut mot havet där jag trivs bäst, ett av det finaste ställen jag vet ligger ute på Blidö. Där kan jag sitta länge länge och bara blicka ut så långt det går över havet. När solen ligger rätt ser det ut som öarna utanför ”flyter” på havet. Så vackert och en riktig energikälla. Love it. Minns jag rätt heter det Linken. -95 till -96 var det min räddning att kunna åka dit ut och sätta mig en stund och bara vila och samla ny energi. Ett natur reservat, där min lille son tyckte att det var otäckt med fåren som gick omkring och bajsade, han tyckte att det var förfärligt att dom inte fått någon toa att gå på. Han var ju bara 4 år då min lillemannen. Men han var klart bekymrad över det faktum att dom inte tilldelats någon toa. 

Det finns många fina energikällor att ta av runt Lidingö med, men ingenting kan mäta sig med vackra Blidö. Vi har vackra strandpromenader. Vi har vackra Elfviks udde. Vi har vackra Bosön. Det finns en del att ta av. En annan vacker plats är ju strandpromenaden vid Biskopsudden eller varför inte längs djurgårdskanalen. Underbara Stockholm ändå. 

Nu är timmen sen och det är klart dax för en dusch, Tommen har fullt upp med sin ekorre och pipbill, så jag ska passa nu. 

Bästaste dagen till er fina.

Varm Kram Linda

Jaaaaaaaaa, solen skiner Härligt, det blir en toppendag och min älskade lille bror fyller år. Kan det bli bättre? Ja för jag skulle ha kunnat åka ut till honom och krama lite på honom och sjunga lite för honom, nu fick jag nöja med att ringa. Jag bakade en cheesecake igår och inte heller den jag erbjuda honom mer än på bild. Men det är ju tanken som räknas sägs det. hihihi. Jag får fira honom vid ett senare tillfälle nu när han blivit så stor, hela 48 bast gud vad tiden går. 

Min fina lillebror.

Tänk en sådan tur jag har i alla fall, att jag fick den bästa lille broder som går att finna. Där gjorde du bra mamma. Tänk om hon bara visste vilken skatt hon klämde fram då för 48 år sedan  

Idag ska Tommen till centrum och klippa klor, får se om jag hittar något skoj till honom i affären, visserligen ser det redan ut som ett dagis här när han sprider ut alla sina leksaker, men han har ju så himla kul och leker med allt han kan få tag på. Lille Tommen, också en av guds bästa skapelser. 

Jag har sådan tur, mina små älskade grabbar, Kevin och Tommen.

Önskar sol till er alla och en härlig dag med alla ni älskar, runt er eller i tanken.

Varma soliga kramar Linda

♥ Mitt löfte till mina barn♥
♥ ♥ Så länge jag lever – först av allt, är jag din förälder – sedan din vän. Jag kommer att förfölja dig, flippa ut på dig, lära dig en massa, driva dig till vanvett vara din värsta mardröm och jaga dig som en blodhund när det behövs – VARFÖR? Därför att jag älskar dig! ♥ ♥
♥♥♥ När du förstår varför, vet jag, att du blivit en ansvarsfull vuxen. Du kommer aldrig hitta någon som älskar dig, tar sig an dig, och bekymrar sig mer för dig, än jag gör. Om du inte hatar mig mer än gång i livet – gör jag inte mitt arbete tillräckligt bra. ♥♥♥
Sätt detta på din logg om du är förälder, och håller med!!!

Tycker inte att det behöver tilläggas mer om det…..

Min lille Tommen fick en härlig överraskning på sin första promenad för dagen, plötsligt kom där springandes 2 ekorrar som skulle byta träd, antagligen var det för långt att hoppa mellan dom så dom tog gångvägen. Länge länge stod dom där och tittade på varandra. Tom försökte inte ens gå fram till dom, han bara satte sig och tittade så tittade han på mig som om han frågade…kompisar? Han är för himla go den lille

Idag hoppas jag på sol och lite värme, Tommen älskar sina soliga långa promenader, en liten gåmaskin är vad han är. Den  här veckan blir det L-Ö Centrum för lille Tommen och drop in för kloklippning.

För min egen del ska jag försöka hitta någon som kan hjälpa mig med bilen utan att jag blir helt ruinerad på kuppen. Det löser sig alltid på något sätt och vis, även om allt inte sker på en gång och med detsamma Hade jag varit yngre så nog tusan hade jag utbildat mig själv till bilmekaniker….hehehe. Lätt att vara efterklok

Nu är det dax att förbereda dagen och låta dörren vara öppen på glänt…. alltid. Man vet aldrig vem som behöver komma in en stund och andas ut….En fin och händelserik dag önskar jag alla, en dag att minnas länge med glädje.

Kram Linda

Mias bästa kladdkakerecept

Cirka 12 bitar

Botten

250 g double chocolate chip cookies

75 g rumsvarmt smör

Fyllning

400 g cream cheese (Philadelphia eller liknande färskost)

1 burk crème fraiche, 34 % fett

0,5 dl starkt, ljummet kaffe

200 g mörk choklad

2 ägg

0,75 dl strösocker

1. Botten: Klä botten av en form med löstagbar kant, cirka 22 cm i diameter, med bakplåtspapper. Smörj formens kant.
2. Kör kakorna till smulor i en matberedare. Tillsätt smöret och kör snabbt ihop till en deg. Tryck ut smulorna tunt i formen och ordentligt upp på kanterna. Låt stå kallt i kylen medan du förbereder fyllningen.
3. Fyllning: Rör cream cheese och crème fraiche smidigt tillsammans. Rör ner kaffet lite i taget i färskostblandningen.
4. Bryt chokladen i mindre bitar, smält den försiktigt i mikron eller över vattenbad och rör ner i färskostblandningen.
5. Vispa upp äggen lätt tillsammans med sockret och blanda ner lite i taget i smeten. Rör ihop till en jämn smet och häll den i formen.
6. Grädda i nedre delen av ugnen i 175°C i cirka 35 minuter. Cheesecaken ska fortfarande vara lite lös i mitten, men stelnar i kylen. Låt svalna och förvara den sedan inplastad i kylen.

    

   Vill jag prova någon dag

Om jag bara vet att jag gjort mitt bästa för andra runt mig, min familj och vänner, och ändå i slutänden visar det sig att man bara varit en som går att krama ur det gottigaste av tills där inte finns mer och då kan man skita på mig,  ja då har jag också rätten att ta steget fullt ut och ta mitt liv i mina händer och skapa det just så som jag vill ha det. Självklart blir det ramaskri av dom som är runt omkring när man inte är tillgänglig mer. Det liksom rör till i boet. Panik utlöses. Dock står rätten där att gå vidare och skapa. Inte faen vill jag sitta och tänka på ålderns höst, jag gav allt men fick inget tillbaka, jag gav ju till fel, jag skulle ha gett mig själv mer. Mitt liv mina handlingar mitt ansvar…Den glamorösa offerkoftan är ett resultat som man själv trär på sig i rollen som jag har gjort mitt bästa men det dög inte. Nej av med koftan och tänk…Jag har gjort mitt bästa that´s it. Duger inte det eller uppskattas inte det, so what. Livet är underbart och alldeles för kort för att slängas bort till andra att smaska i sig av. Alla har ett val. Alla kan med rätta verktygen och sin egen tillgång av sig själv, finna en förändring som passar just dom. Människor som ständigt fokuserar på vad andra gör och tycker och tänker en massa om hur andra lever sina liv, är väldigt fattiga på tillgången till sig själva och sin egen vilja att leva sina liv. Oundvikligt lever dom genom andra men tror sig ha egna liv. Vilket svek mot sig själv att gå in i den fällan. Öppna ditt hjärta till dig själv och släpp in livet, det är det finaste du kan ge dig själv. Det är där du får känna vilken värme och kärlek livet kan ge dig, du är helt oberoende av andra och andras tankar. Du är helt trygg i dig själv och känner väl hur du ska ta nästa kliv i livet, hjärtat är helt fenomenal på att ge dig instruktioner. Lyssna och känn ditt hjärta, många gånger går vi fällan och lyssnar på vad andra människor tycker och tänker, då blir det ofta fel i slutet om vi inte har vår egen känsla med oss. Det är värt att stanna upp ett tag och känna in, vad bör jag göra för att må bra, min uppgift är inte att få alla andra att må bra på bekostnad av att jag mår dåligt…det ger ju ingenting till slut, man blir tömd och mår piss. Ända gången man ska ge av sig själv helhjärtat är när man känner att man själv växer och mår bra. Helt av sig själv blir det då en harmoni av, ge och ta.

Kram Linda

Sitter och funderar som jag brukligt gör varje morgon. Jag går igenom gårdagen och ser fram emot dagen. Idag är en ballans dag, jag upptäcker nya saker om mig själv och mitt liv. Så har det inte alltid varit. Jag har varit så upptagen i att analysera varför saker sker i mitt liv, upptagen med att förbanna andra som ställer till det för mig. Jag har varit sjuk i mitt tänkande om varför, varför, varför. Självklart -95 när det framkom att min dåvarande man förgrep sig på mina barn och jag hade ingen att vända mig till för hjälp, så rasade jag ännu längre ner i min offer roll. Traumat som ”drabbade” mig har förföljt mig genom åren. Jag har aldrig fått chansen att bearbeta det hela, utan bara trampat på genom livet som en tigermamma, livrädd för att något liknande ska hända igen, helt och fullt utan tillit för andra människor runt omkring mig. Det har försatt mig i situationer som jag mer sällan har kunnat hantera på ett vuxet normalt sätt. Rädda människor gör inget bra jobb, så är det bara . Man kan inte gå omkring och vara rädd för allt och samtidigt tro att livet är underbart. Livet är en pest som sprider sig sakta men säkert genom allt, om man inte kommer till insikt. Min offerkofta har varit stor och allt för tung att bära, min ryggsäck är fylld till bredden av obearbetade händelser/trauman genom livet. Jag har inte kunnat hur mycket jag än har velat, lita på att någon människa skulle vilja mig och mina barn någonting gott. Det är ett absolut sjukt tillstånd att leva i. Men så har det varit. Jag ser nu hur jobbigt jag har haft det, då såg jag det inte. 

Någonting hände under perioden från julen som var nu och fram till min födelsedag i år. Mina ögon bara öppnades, bara så där…Jag slängde av mig min tunga offerkofta och gjorde slut med den. Sedan bestämde jag mig för att behålla min tunga ryggsäck. Den har jag ju burit på så himla länge och ville inte skiljas från den, den innehåller alla mina minnen på gott och på ont. Den innehåller allt jag varit med om och upplevt i livet så långt jag kan komma ihåg. Den innehåller mina erfarenheter. Den är en del av mig som har skapat den jag är idag. Trotts alla fel val jag gjort i livet så innehåller den det som har format mig till dax datum. Den är min och ingen kan ta den ifrån mig, många har försökt att rota i den och ibland lyckats röra till min ordning, men jag har ändå lyckats att behålla det bästa av värde för mig i den, och det är det som jag nu kommer att ha kvar, bara det bästa. Från och med nu kommer jag att bära min ryggsäck med glädje och stolthet. Jag kommer att komplettera den med nya skatter. Självklart kommer där att slinka ner lite skit också, man är ju trotts allt inte mer än människa och man kan bara göra sitt bästa utifrån sig själv och situationer. 

Kram Linda

En Highly sensitive person, eller HSP, åsyftar en person som är mer öppen för omgivningen än den latenta hämningen. En HSP ser detaljer mycket enklare och fortare än de människor som inte är HSPs, och de är ofta väldigt lugna men är inte nödvändigtvis blyga även om det kan framstå på det sättet. Detta är en särskild egenskap med viktiga konsekvenser som tidigare ofta har blivit förväxlad med medfödd blyghet, social fobi, inåtvändhet och så vidare.

Termen Highly sensitive person myntades av Dr. Elaine N. Aron 1996, och begreppet ökar i popularitet, eftersom det presenterar egenskapen i ett positivt ljus. Termen förutsätter att blyghet, hämningar och rädsla inte kan inhämtas av mycket känsliga människor och djur beroende på miljöutmaningar.

Ett antal böcker har skrivits om ämnet, till exempel ”Help Is On Its Way” skriven av Jenna Forrest, ”The Highly Sensitive Person’s Survival Guide” med förord av Elaine Aron och ”The Highly Sensitive Person’s Companion” av Ted Zeff.

Dr. Aron beskriver den motsatta änden av skalan, ”motsatsen till en Highly Sensitive Person (HSP) är en person som tar många risker, det vill säga agerar utan att reflektera så mycket. En HSP som är en HSS (High Sensation Seeker), kommer också att hitta sätt att skaffa sig nya erfarenheter, men den kommer inte att ta så många oreflekterade risker.” Hon citerar också studier på andra djur från däggdjur till husflugor och guldfiskar.

Forskning [redigera]

Forskningen om sensomotorisk känslighet, bygger på Eysencks syn på inåtvändhet och upphetsning och Grays arbete om hämningssystemet. Denna forskning i sin tur bygger på Pavlovs arbete med sensoriska svar på både fysisk och psykisk överstimulering, och arbetet av Jung och hans samtida skillnader om utåtriktade och inåtvända kognitiva känslighetstyper.

Denna forskning visar att omkring 15-20% av människorna och djuren har ett nervsystem som är känsligare mot subtiliteter. Detta innebär att regelbunden sensorisk information, bearbetas och analyseras i större utsträckning, vilket bidrar till kreativitet, intuition, avkänning av konsekvenser och detaljsinne, men som också snabbt kan orsaka överstimulering och överupphetsning. Detta temperament kan också ha ett visst samband med höga kortisolnivåer, som kan åstadkomma övervaksamhet och -mottaglighet för trauma.

Att vara mycket känslig, kan förstärka eller skapa psykologiska problem när överupphetsning inträffar. Förmågan att omedvetet eller medvetet framkalla miljösubtiliteter, bidrar ofta till att en HSP tycks vara ”begåvad” eller har ett ”sjätte sinne”. Känslighet förväxlas ofta med blyghet, men 30% av HSPs är utåtriktade. En annan vanlig missuppfattning, är att bara kvinnor kan vara HSPs; det finns ungefär lika många manliga HSPs som kvinnliga. Det procentuella verkar gälla för alla djur som har denna egenskap.

Ny forskning i utvecklingspsykologi, ger ytterligare belägg för att individer skiljer sig åt i sin känslighet. Enligt den differentierade känslighetshypotesen av Belsky (1997b, 1997a, 2005), varierar individer i den grad de påverkas av upplevelser eller egenskaper i den miljö de utsätts för. Vissa individer är mer mottagliga (eller mer känsliga) för sådana påverkan än andra, dock inte bara negativa utan även positiva. Till exempel har forskning av Pluess & Belsky visat att barn med svåra temperament i spädbarnsåldern, är mer mottagliga för effekterna av kvaliteten i föräldraskapets barnomsorg de fem första åren i livet.

Ungefär en femtedel av befolkningen är HSPs, men vetenskaplig diagnos av HSP finns inte i Sverige idag.

Egenskaper och kännetecken [redigera]

Elever som är HSPs arbetar annorlunda än andra. De plockar upp de hårfina sakerna, och lär sig bättre på detta vis än när de blir överupphetsade. Om en HSP inte bidrar mycket till en diskussion, betyder det inte nödvändigtvis att den inte förstår eller är för blyg. HSPs bearbetar ofta saker bättre i huvudet, annars kan de bli överupplivade. Detta kan vara anledningen till att eleven inte bidrar. HSPs är oftast mycket plikttrogna, men gör dåligt ifrån sig när någon tittar på.

Detta gäller även arbetssituationer; HSPs kan vara jättebra anställda – bra med detaljer, eftertänksamma och pålitliga, men de tenderar att fungera bäst när förhållandena är tysta och lugna. Eftersom HSPs presterar sämre när folk tittar, kan de bli förbisedda för en befordran. HSPs brukar att umgås mindre med andra, och föredrar ofta att bearbeta upplevelser tysta för sig själva.
En HSP …^[1]

• är kapabel att genomföra djup bearbeting av information.
• plockar upp diskreta saker när de lär sig saker.
• kan inte lära sig saker väl när den är överupphetsad.
• är lojal, känslosam och omtänksam.
• är bra på att göra uppgifter som kräver djup koncentration och fokus.
• kan prestera uppgifter med precision, detalj och snabbhet.
• är väldigt noggrann.
• är bra på finmotoriska rörelser.
• påverkas mer av koffein än vanliga människor.
• kan hålla sig stilla längre än vanliga människor.
• har en aktivare högerhjärnhalva.
• är naturligt kreativ.
• är fantasifull.
• påverkas mer av intryck än vanliga människor.
• kan förstå människokänslor djupare än vanliga människor.
• är bättre på att hitta fel.
• är bra på att undvika fel och misstag också.
• presterar inte sitt bästa när den blir iakttagen.
• arbetar bäst när situationen är lugn, tyst och avslappnad.
• föredrar att känna och uppleva saker tyst för sig själv.
• är en jättebra organisatör.
• är en hårt arbetande perfektionist.
• är omsorgsfull och barmhärtig.
• är begåvad i andlighet.
• är utrustad med ett otroligt konstnärligt sinne.
• bryr sig om miljön.
• har ett sinne för uppskattning av natur, konst och musik.
• märker diskreta förändringar i en persons utseende, förändring av ett föremåls placering m.m.
• ställer djupa och tankeväckande frågor.
• stör sig lätt på ljud.
• läser andras sinnen och humör.

Kritik [redigera]

Som förklarats ovan, föreslår många författare en positiv, accepterad inställning till att vara en HSP. Detta är dock inte den allmänna uppfattningen i det professionella psykologiska samhället. Jeffrey E. Young, till exempel, tycker att dessa personer (patienter) behöver lära sig att fokusera på sig själv i stället för andra, och att lära sig att få sina behov uppfyllda, behov som de ofta inte själv är medvetna om. HSP ses inte alltid som ett positivt personlighetsdrag, utan som psykopatologiska tillstånd som kan behandlas med erfarenhetsmässiga, kognitiva och beteendemässiga strategier.

Kram Linda

Kram Linda

En härlig Onsdag som började med att lille Tom väckte mig kl. 06.30, vi gick upp och tog en liten kisse runda. Han är så duktig, snart åker tidningen bort. Jag tror att han kommer att kunna bli ganska rumsren snabbt. Han har liksom redan fattat galoppen Solen skiner och jag har kaffe i koppen, lite kallt ute, men vad gör väl det, livet känns skönt att uppleva. Dagens drama består i att hämta ut nya körkortet som kommit, det tog tid för dom att få det klart, lite mitt fel var det ju ändå. Virrpanna som jag är så trodde jag att jag ska betala när jag hämtar ut det på Posten, men icke då, numera betalar man innan dom ens har tryckt det. hihi…. Ja så det kan bli. Man lär sig alltid någonting nytt. Ska bli spännande att se vad nästa utmaning/lärdom blir För att inte stagnera i livet är det bra att lära sig någonting nytt varje dag. Om än bara det där lilla som man knappt märker av. 

Jag ska göra en djupdykning i mina kartonger och försöka att upptäcka vad som finns var och i vilken kartong, hur spännande som helst…NOT. Det löser sig, jag har säkert en hel del som jag inte behöver längre som jag bara kan göra mig av med. Ibland behöver man släppa taget om gammalt för att få plats med någonting nytt.

Min lilla Tom

Nu fortsätter min dag, Kram Linda